Prokrastinerar du lika mycket som jag? Eller, det är i alla fall det jag tror att jag gör. Lite av perfektionismens fälla! Eller – är jag bara oorganiserad?
Vid närmare eftertanke – är det verkligen prokrastinering? Emellanåt kan det tänkas att det bara handlar om prioritering, men att jag är hård och dömande mot mig själv och kallar mig för prokrastinerare. Och i andra sammanhang, när jag är snällare mot mig själv, så säger jag att jag behöver ”marinera” ämnet, eller det jag ska göra, lite längre. Då kanske det verkligen handlar om att jag prokrastinerar. På riktigt. Och det har ändå fungerat!
Det finns med andra ord all anledning att djupdyka i ämnet, att försöka utforska och sortera när det eventuellt är det ena eller det andra, och utifrån det se om jag i större utsträckning kan medvetet välja, så att det inte är mina omedvetna känslor som styr mig. Forskning från kognitiv beteendevetenskap visar på att ett prokrastinerande beteendemönster går att ändra, och dessutom går det att ”räkna på” hur jag kan öka min motivation att agera tidigare på uppgifter.
Lite spännande, eller hur?! Förhoppningsvis kan jag bli både snällare och hårdare mot mig själv!
Med sol,
Marie Sohlberg & Karin Ulfhielm
Senaste kommentarer