Bakåtlutade Bengt

BENGT HALKADE IN I TEAMETS RESA MED LEDARGYMMET I FÖRRA AVSNITTET. ÄVEN BENGT BEHÖVER PRESENTERAS.

Chefen Bengt, eller Bengan som han mer ofta kallas har varit med länge, han är en riktigt gammal räv och vet hur saker och ting fungerar. Eller…
Det har varit många förändringar de senaste åren och han känner själv att det blir svårare att hänga med, särskilt när man lever kvar i ett gammalt tänk. Det är ju därför de investerat i det här skräddarsydda teamprogrammet på Ledargymmet.

Vad Bengt tänker och känner, hum… avvaktande, tvekar och har mer eller mindre tvingats att delta för gruppens bästa. Han är en trygg och samlande kraft när allting är som det brukar vara, alla gör sina uppgifter, kunder och pengar flyter in. Nu är läget nytt, allt är osäkert runt omkring oss och tryggheten vacklar med det.

Osäkerheten visar sig som bakåtlutning, han drar sig undan från gruppen. Här finns också ett fall av det klassiska “mellanchefs problemet”, inte riktigt “bästa jobbarkompis” med kollegorna och inte heller på samma våglängd med dem som finns över honom i hierarkin. Bengt vet att det vore bra att lära känna varandra bättre i teamet, trygghet skulle göra samtal och samarbete enklare. Det vet han av lång erfarenhet i ledarroller. Tvekan som ledarstrategi har egentligen aldrig fungerat, det vet Bengt av samma anledning, och senast igår fick han det bekräftat när uppgifter hamnade mellan stolarna och Raka Rakel påpekade det. Obekvämt! Det var droppen som gjorde att han gick med på ledningens förslag om att delta på ledarskapsträningen på Ledargymmet. Han är ju ändå en ledare, modig, och känslan av otrygghet som fastnat och frågan som ältas om och om igen – vem är ledaren? – den stör hans arbete. Det blir en större och större fråga – är han ens rätt person att leda teamet?

Kommer Bengan växa i sin ledarroll? Och kommer de hitta lösningar för att ta teamet till nästa nivå? Trygghet ligger först på listan att tränas.