Ibland önskar jag att jag tränat mer på saker – särskilt när det är något där mitt beteende på olika sätt påverkar andra. Att helt enkelt leka lite med:

– HUR gör jag saker?

– hur ser mina beteenden UT?

– hur kan dessa uppfattas av ANDRA?

Jaja, bättre sent än aldrig. En spegel får bli metaforen för hur en observatör kan hjälpa mig i träningen. Jag får en återspegling (!) av det som hen ser, hör, uppfattar och känner. Spegeln/observatören kan alltså bidra både på ett neutralt sätt, och utifrån hens perspektiv och tolkningar av mig, samt det jag gör/säger. 

Fördelarna med det är ju oändliga…

1. Jag får chansen att träna på det jag behöver göra (bygga styrkan i den specifika muskeln), och därför bli mer förberedd och tryggare i den verkliga situationen.

2. Jag får en ”utifrån-observation” som inte är färgad av mina egna tolkningsraster.

3. Jag kan stärka det som redan är bra, och vrida till det som behöver vridas till, utan att någon eventuellt ”drabbats” av mina omedvetna beteenden.

4. Jag kan också bygga relation med min observatör, så att hen även i skarpt läge kan spegla mig för att hjälpa mig träna muskeln ytterligare.

Med sol!
Karin