Hjälpsamme Hjalmar hjälper sig själv

HJÄLPSAMME HJALMAR UTMANAR ÖDET. ELLER ÅTMINSTONE SIG SJÄLV.

Hjärtat slår i halsgropen och munnen känns som en öken. Orden spelas på repeat i huvudet innan munnen finner mod att sakta börja forma orden, som nu ekar genom skärmen. Orden – Nej, det tycker inte jag! Kommer från Hjalmar.
Han har precis vågat uttrycka sin åsikt inför hela teamet. En åsikt som dessutom är motsatsen till Rakels. Han backade inte, trots att Rakel blev märkbart frustrerad, och obehaget växte inom honom.

Inför första klassen med teamet fick alla i uppgift att välja ut ett övningsområde för klassen men fick inte berätta för någon vad det var innan. Du har nog redan lyckats lista ut vad just Hjalmar valt att öva på, nog finns väl ändå en viss självmedvetenhet där redan.

Efter klassen sitter Hjalmar med Anton och reflekterar kring sina upplevelser från första träningspasset.
– Tänk att jag vågade motsätta mig Drakel.. Eller, jag menar Rakel.
– Freudiansk felsägning eller? Säger, Anton med en menande blick.
-Eh, ja. Förlåt! Bortsett från den är jag himla stolt över mig själv, att jag sa nej fast det kändes läskigt. Och efteråt spred sig ett lugn inombords. Tänk att jag stod kvar i det obehagliga, då klingade det av ganska snabbt och ersattes av en skön känsla av att ha stått upp för mig själv.

Under veckan som gått har Hjalmar fortsättningsvis övat på att säga nej, och inte bara hålla med när han faktiskt inte gör det, bara för att hålla en god stämning.

Hör och häpna, ingen har dött eller skadats svårt av Hjalmars nyfunna förmåga att säga nej. På uppdrag av coachen ska han även öva på att stanna upp och känna in sina egna behov. – Det är svårt det här med förändring suckar, Hjalmar, som är van vid att ställa upp för allt och alla.

Hur kommer Hjalmars gränssättning påverka teamet? Och relationerna sinsemellan?

Följ med på FIKTIONs utvecklingsresa till att bli ett starkare och tryggare team.