I ett givande samtal häromdagen pratade jag med en klok vän om “tyckarna”. Vi är ju alla där i “tyckar-landet” med jämna mellanrum… Typiska “tyckare” känner vi igen på att de tycker saker i tid o otid, om vitt och brett, högt och lågt, kunnigt (emellanåt) och okunnigt. Jobbigt att tillhöra gruppen, och samtidigt ser jag mig mer som en ”gäst” snarare än att jag är fullvärdig medlem. De flesta jag aktivt väljer att omge mig med är också gäster snarare än medlemmar.

Men att vara en fullvärdig medlem och helt stanna i tyckar-läget, är inte bara uttröttande och tärande på omgivningen, utan kommer också – i förlängningen – att skapa och utöka avstånd mellan tyckaren och andra. Ytterst få vill ha med en tyckare att göra i längden.

För att ta sig ifrån att vara enbart en tyckare, behöver man då och då visa på en genuin vilja att lyssna in andras synpunkter på en situation eller problem. En tyckare som kombinerar sitt tyckande med förslag till förbättringar och aktivt visar att hen också är öppen för andra perspektiv, visar ju snarare på handlingskraft att förändra situationen eller sitt förhållningssätt. På så vis skaffar hen sig också mandat att få fortsätta ”tycka”. En tyckare som bara tycker, kommer att förlora sin publik.

Hur mycket tyckare är du? Hur mycket konstruktiva lösningar har du, handen på hjärtat, på problemen du tycker en massa om? Och vad skulle förmå dig till att släppa ditt eget tyckande, och ta in vad andra har att bidra med?

Vad TYCKER du? 😉

/Karin